Hon är teatermålare, dekormålare och illustratör likväl som porträtt- och tavelmålare. Hon fascineras av människokroppen och naturen; spelet mellan ljus och mörker; stämningar och spänningar; kontrasten mellan det spirande och det döda, det förgängliga och det eviga.

I hennes tavlor finner man realism med dunkla undertoner – en form av gåta, gestalter eller detaljer som ger antydningar och som kittlar fantasin men som inte ger några som helst svar.

Hon finner mycket inspiration i skogen. Skogen, dit man kan söka tillflykt men som låter oss vistas däri på sina egna villkor – ibland nästan som på nåder. Människan tar ingen stor plats, utan göms, nästan försvinner – upplöses – i skogen.

Världsliga, ”civiliserade” symboler tappas bort när vi tar steget ut i naturens famn, och här finns en påminnelse om att det i naturen rör sig så mycket om både livet och döden, helt osentimentalt. Saker bryts ned, rostar sönder, förmultnar. Ben vitnar. Övertäcks av mossa och fallna löv. Samtidigt växer det överallt, surrar, kvittrar… och vi människor är oväsentliga i detta sammanhang.

Skogen klarar sig själv.